Våningen Ovanpå

Jag är jättenöjd med dörrar och handtag, eller TRYCKEN som det heter. De passar in i både vår egen stil och i husets. Båda är faktiskt från Bauhaus men ingendera känns epigt, som man annars kan tro att Bauhaussaker ska göra. Dörrarna är massiva och tryckena känns absolut inte plastiga, som jag var lite rädd för. Det enda är att dörrarna är i den gulare nyansen. Och vi har vita väggar så det syns om man tittar efter, vilket jag ju gör.. :( Men vi får se. Antingen lever vi med det eller så målar vi om dem.

Vad kan det vara nu, en månad sedan vi öppnade upp mellan kök och vardagsrum? Och inte förrän NU senaste dagarna har jag insett att jag har slutat gå till murstocken där kylskåpet stod innan...

Målaren sjunger på sista versen, elektrikern är där just nu, plattis har tackat för sig och trappräcket är uppe. När sedan röris gjort sin grej på fredag så har vi toa och dusch färdiga att använda. Och sen:

UPPFLYTT!!!

En liten damage control är nog dessvärre på sin plats tror jag dock. Elfan ska upp i garderoben också men det går ju i ett huj, tror det är max 20 skruvar dom ska skruvas i. Är det verkligen så nära nu?!

En del får göra roliga saker, som att skruva badrumskommod, medan andra får göra mindre roliga saker. (Ok, gaaanska roligt är det ifs men inget är roligt under press... Bara tre dagar kvar...)

Nämen hörrni ni. Det här kanske inte blir så tokigt ändå..?! Kallt, kanske det, men snyggt, ja för tusan!

Beslut, beslut och åter beslut. Hur bred ska yttertrappan vara? frågar snickare S. Ja, vad vet jag! Tillsammans kom vi fram till 1 m inklusive räcke. Generös när man kommer med två barn och matkassar, men ändå inte för blaffig. Jag är nöjd. :)

Tomas Plattsättaren har satt igång på riktigt. Och det verkar bli bra. Enda ångesten är om mosaiken inte blir för kall och trist till det grå golvet. Vi skulle nog valt en mer levande mosaik. Nåja, gjort är gjort. Vi får se.

Att det skulle vara så svårt!! Vi är hyfsat ense vilka färger vi ska ha i rummen, men NYANSEN! Jag blir bearbetad och motarbetad från alla håll beträffande främst den gula färgen i Lilla Is rum. Jag vill ha en riktigt gul nyans, solgul, som man blir glad av varje gång man kommer in i rummet. Målaren, snickaren, killen i målaraffären och främst T är övertygade om att jag har tagit i för hårt. Men jag vill HA det knalligt! Det SKA vara GULT. T köpte lite provburkar, av någon anledning INTE de färger vi bestämt.. Och när vi målat upp dem är de inte alls det jag ser framför mig hur våra rum ska se ut.

Här står färgerna på tork för att sen bäras upp i respektive rum. Vi får se.

Den gula är för gräddig, den blå för babyblå och den grå för kall. Varför ska man vara så noggrann?!

Helvetes dumhuvuden. Inskränkta gubbjävlar. Ingen har på flera år lyckats reta upp mig så mycket som den här trion, far, son och sonson. Och det tragiska är att lillkillen hör jargongen och indoktrineras in i det här från början...

Det började med att en del uttag satt lite för knepigt för att vi skulle tro att det var svensk standard. När vi påtalade det och bad dem korrigera så att det skulle passa vår möblering bättre fick vi snäsiga svar och en gång vände sonen mig ryggen när jag bad honom förklara mer ingående vad svensk standard var..! En annan gång bad jag honom flytta ett lamputtag som inte var centrerat i taket i vår walk-in-closet. Då säger han att han bara inte kan FÖRSTÅ varför det är så viktigt att den är i mitten, att han tycker att det är larvigt..! Men herregud, sa jag, jag vill ju ha mina kläder jämnt upplysta när jag tittar in! Så vek han sig lite, mumlandes att "det förstås". Idiot!!!

När de sedan kom tillbaka från semestern har mellanidioten fått diskbråck. Har nog aldrig känt att ordet Karma haft en tydligare innebörd... Men det visar sig att allt kommer från fadern... Gubbfan har jävligt svårt att förstå att takkontakten i allrummet hamnat så nära vindsluckan att vi i stort sett inte kan sätta någon lampa där utan att luckan smäller i när vi ska öppna den. Jag ber honom installera spotlights istället och efter om och men går han med på hur jag vill ha det. Tack! Har du glömt vem som betalar?! Alltså är det JAG som ska få det som jag vill! sen klappar gubbfan mig på axeln och säger: Så, nu kan du gå ner. (!!!)


Jag blir helt rabiat. På riktigt.

Istället för att gorma och skrika (och förmodligen bli kallad hysteriskt fruntimmer bakom min rygg..) ska jag köra omvänt på honom. Fråga ömt hur han mår och be honom ta många pauser, för vi vill inte ha några skador på vårt bygge. Erbjuda honom min stol etc. Gubbfan.

Och sen får de inte jobbet på undervåningen. Ha! Välkomna till 2012.

Imorgon är det röd dag vilket betyder halvdag för alla som jobbar. Och för snickare betyder det tydligen kl. 12. För när T kom hem på dagen vid halv ett hade han redan åkt hem.

Han hade imorse varit på byggvaruhuset och hämtat lister till golv och fönster och kom vid halv nio. Det enda jag kan peka på vad som gjorts idag är att vindsluckelåset monterats på. Och det skedde när vi var hemma... Så... Jag vet inte hur effektivt det varit. Tur att man inte var hemma och slapp se. Jo just det. Målaren var här och duttade lite idag också. Men de kommer ju på måndag (yay!) och tar slattarna då.

Ojojoj. Nu händer det grejer! Innerdörrarna är uppmonterade (fast avhängda för att inte repas) golven är lagda och fönsternischerna är snart färdiga allihopa. Idag åkte även ventilkåporna upp, golvvärmen i badrummet är på plats för gjutning på måndag och de sista förberedelserna för konvektorelementet är gjorda.

Vad är egentligen kvar?
Målarna kommer på måndag.
Plattsättaren är näst på tur. Och sedan rör-Håkan med badrumsarmaturer och toastol och -cistern.
Elektrikern :( har lite kvar, han är på semester den här veckan.
Ytterdörren ska bytas.
Walk-in-closeten ska få skjutdörrar med nerfräst golvskena och golv inlagt. När det riktiga fönstret dit kommer vete gudarna..

Så med mina ögon sett kan jag inte se att vi inte kommer kunna flytta upp på tid, i november/decemberskiftet... Gulp. Jag ser slutet. Eller iaf början till slutet, för sen startar Projekt Undervåning...