Våningen Ovanpå

En småbarnsfamilj bygger uppåt.

Att lära sig av sina ”misstag”

Publicerad 2020-08-17 15:12:34 i Allmänt,

Varför "-tecken runt misstag tänker ni? Jo. Det ska jag berätta. Jag är inte helt övertygad om att det är ett misstag, i sig. Snarare en överdrift. En missbedömning i mängd pga okunskap. 

Behold. Min Corona-odling. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Och då har ni inte sett salladen... 🙈

De säger att en squash-planta räcker gott och väl till en familj.
Jag har 5.

De säger att två tomat-plantor räcker gott åt en familj. 
Jag har 8.

De säger att en sträng sallad, sådd i omgångar räcker till en familj. 
Jag har 5. Alla sådda samtidigt. 

Jag lär mig av mina "misstag". 

Fjällen 2.0

Publicerad 2020-08-16 08:30:08 i Allmänt,

Om man inte kan åka till fjällen på påsklovet pga Corona, ja då får man väl göra det på sommaren! 

Sagt och gjort. 

Vi började en natt i Hudiksvall, på Hotell Strandpiren. Fab! Hudiks bästa utsikt och Hudiks bästa mat. ✨👌🏼

(null)

(null)

(null)

(null)



Ett litet note-to-self: på vägen upp åt vi lunch i Gävle: Kawans Thai Food. En liten barack utanför Ica Maxi. Väldigt gott, vällagat och stora portioner. Kom ihåg detta ställe till nästa road trip!  ☝🏼🤓

Väl i Hudik åkte vi till Malnbaden,  en lååååååånggrund sandstrand som efter 50 (!) meter ut av vadande hade varningsskyltar "Djupt!" Och mycket riktigt så stupade det snabbt ner till bottenlöst. Vattnet var egentligen ok, men har man precis varit 2 veckor på Fårö (🥰) så är allt halvmuggigt. 
Vi tog oss ett snabbt dopp och sen tillbaka till stan och köpte godis. 
Efter middag och Plump i lobbyn gick vi och lade oss. Vi hade bokat två rum men det slutade med ett barn-en förälder i varje rum. 😏 

Upp till frukost, en bra sådan, och sen iväg till Storhogna Högfjällshotell och Spa. 


Årets semester?

Publicerad 2020-04-29 09:42:29 i Allmänt,

Kanske blir det så här det blir i år. Det enda tilllåtna, det enda möjliga. 

(null)

(null)

(null)

Nu är Otis upputsad, vaxad, dammsugad och inoljad. Redo för Corona-semester. 

Historia skrivs just nu.

Publicerad 2020-03-11 21:49:54 i Allmänt,

Corona. Det alla pratar om just nu. Viruset. Som sätter världen i karantän. 
Aktiemarknaden sjunker som en Sten. 
Flygbranschen i kris. 
Hela Italien stängt. 
Danmark stänger alla skolor, förskolor, bibliotek, etc från och med måndag i två veckors tid. 
I Sverige har vi benämnt det en pandemi och har tagit bort karensdagen. Det är skillnad på land och land... 
Jag var och storhandlade lite idag. Blev stressad av en kollega i Italiens rapport om hur de har det inne i lock-down Rome. De får  bara gå ut en och en ur hushållen, man måste köa i två timmar utanför mataffärerna för att sedan bli insläppta några få i taget. Sjukhusen har börjat sortera upp patienterna och prioriterat de med högst sannolikhet att överleva. Hon skriver att det kom plötsligt, att man lever i en bubbla tills det plötsligt sker, att vi i Sverige ska förbereda oss. Inte besöka våra äldre och sjuka. Köpa pasta, ris, toapapper och mediciner.  
Så jag åkte. Men det kändes inte bättre. Snarare tvärtom. I affären var det massor av oroliga människor som fyllt vagnarna med toapappersbalar, krossade tomater och pasta. All spaghetti slut. Hyllorna för Värktabletter gapade glesa. Willys har aldrig haft en så lönsam mars. 

(null)

(null)

Och plötsligt önskade jag att Tomas hade följt med för att lugna mig. För jag blev stressad. Skulle handla lite middag och kom hem nästan 2000kr fattigare. 

Så nu framöver får vi se vad som händer. 

Vi förbereder oss för att Norwegian ev går i konkurs. Vi förbereder oss för ev skolstängning. Jag vet inte vad vi förbereder oss för. För det här är historiskt. Och jag fattar fortfarande inte. 

Inspirerad

Publicerad 2020-01-25 12:05:32 i Allmänt,

Det finns mycket jag inte gillar med Tiktok. Med det får bli ett eget inlägg. 
Det enda jag faktiskt GILLAR med Tiktok är inspirationen den ger. Så har det alltid varit. I har sett något, härmat och sedan utvecklat. Klassiskt inspirations- och utvecklingsförfarande. 
Den här gången var det en viral video där, mestadels tjejer, sminkar sig till soundtracket "I’m mr White Christmas, I’m mr Blue".
Halva ansiktet vitt/blått och andra halva rött/gult. Kallt och varmt. 

I satte igång och var upptagen i någon timma. Sen kom hon ut och visade resultatet. Helt fantastiskt. 🥰 

(null)

(null)

(null)


Till det gjorde hon en egen emoji. 

(null)

Det finns stunder då man är lite extra stolt över sina barn. 

Crazy Hair Day

Publicerad 2019-12-18 21:50:11 i Allmänt,

Same procedure as last year. Älskar hur kreativa mina barn är! Och att de är så bestämda över hur de vill ha det! 

(null)

(null)


Förra årets frisyr på Bellan var en personlig favorit.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Det lönar sig...

Publicerad 2019-12-18 21:35:01 i Allmänt,

...att gilla sin hobby. Man har helt enkelt en lite  högre närvarostatistik än alla de andra. 😎
Tredje året i rad som hon vinner pris för "Terminens högsta närvaro" 

(null)

Livsomvälvande beslut.

Publicerad 2019-12-02 22:55:56 i Allmänt,

Jag. Måste. Utvecklas.

Och nu har jag efter 10 år tagit beslutet. Igen. 
Jag ska utbilda mig till hudterapeut. Igen. 
Senast var när jag sökt in till St Eriks skola, blev kallad till intagningsprovet men var plötsligt gravid. Och skulle mitt i praktikperioden stå med ett nyfött barn. Så tack men nej tack. 

Spola fram 10 år. På’t igen.
Skulle söka till start i februari men inser att vi är i Thailand då. Inte menat än. Ska söka till höstterminen. Men bara att ha tagit beslutet gör att jag är så taggad och sugen och framför allt lyckig

Nu vill jag inte, och meningen är inte, att jag ska hamna på salong och sitta och klämma pormaskar, plocka hårstrån och fila fötter resten av mitt liv. Nej, jag är ute efter den teoretiska kunskapen. Jag har ju arbetat med hud-och kosmetikprodukter i 10 års tid så nu vill jag legitimera dessa år och kunskaper med att knyta ihop allt med en gedigen, diplomerad, erkänd utbildning. Papper på vad jag faktiskt kan! Känns så rätt. Sen kanske jag i slutändan utbildar folk i min tur. Vem vet var det här slutar? 

(null)

Att göra något man gillar. Fast man inte är så bra på det.

Publicerad 2019-12-01 20:34:59 i Allmänt,

Idag var det avslutningskonsert med kören. Svägerskan undrade för ettt år sedan om jag inte skulle joina henne i kören hon sjöng i. Sagt och gjort, jag fick till det med Pilotens schema och stora barn som kan vara hemma själva i en timma eller två nuförtiden tiden. Sing Hallelulja. 🙌🏼

Så i dag avslutades termin 2. 
Och jag måste erkänna hur kul det faktiskt är. Jag har inga som helst pretentioner och villfarelser om att jag varken kan eller bör sjunga utan här tutar vi och kör. 😏 Det får låta som det låter helt enkelt för att jag tycker att det är så roligt. Vi har en grym körledare och sjunger kul låtar och ett livsmål är att göra mer av det som gör mig lycklig. Och efter alla dessa år av försakande av hobbies och möjligheter pga kombinationen mannens yrke och småbarn så är det så härligt att äntligen har något som är mitt, regelbundet, och givande.

(null)

Som alltid: all in. 
Även om vi bara skulle uppträda i Haninge Centrum. 😎

Dagen kunde inte blivit mer kaos.
Vaknar på morgonen och tänker att "jag tränar lite under morgonen, det borde räcka."
Underbar morgon med familjen, sconesbakning och första luckan i adventskalendern. Skrivit varsit rim om vart de ska leta efter sina påsinnehåll. Junior överlycklig över sin Guinness rekordbok. Lilla I överlycklig över sin Body Shop-kalender.
Nämnde jag att det var en underbar morgon?
Efter frukosten påminner vi Junior om att han kommer missa fotbollen den dagen pga uppträdandet. Hysteri.
Trots att han var ok igår med det.
Snabbt som ögat leta upp vem som ska till träningen för att höra om han kan haka på dem. Efter det upptäcks det att fotbollsstrumporna är borta. Båda paren. 😳 
Klockan tickar iväg, ska träffas 12.45. Fortfarande ingen sångträning. Piloten är bakis pga kvällen innan. Inte till mycket hjälp där. Lilla I säger plötsligt att hon inte mår bra. 38,3. Man tackar. I med en Alvedon och iväg med oss alla vid 12 för att lämna Junior. Svetten lackar och jag går in genom Haninges snurrdörrar 12.42. 
Otränad och ouppvärmd, nja, lite riv kanske jag tvingade Piloten och Lilla I igenom i bilen, sätter vi igång. Men först hann jag lämna Alvedonpaketet till en feberstinn Lilla I. Märker att hon inte mår bra men hon är så tapper och ville verkligen följa med på det här. ❤️ Mitt under konserten får jag ett sms: "Vi åker hem." Men det slutade med att de stannade och lyssnade på morsans skrålande. Och sen fick jag faktiskt blommor av dem också! 

Plockar upp Junior och pizza på vägen hem och kallar det en söndag. 

Dagbok 2.0.

Publicerad 2019-10-23 08:02:44 i Allmänt,

I hela mitt liv har det kommit och gått perioder då jag har fått skrivklåda. 
Jag måste skriva av mig. 

Det här är en sådan period. 

Jag är 42.
T är 40.
Lilla I är 10.
Junior är 7.

Livet är gött. Vi har bra jobb. Härliga vänner. Ett fint hus. Snygg BMW. Pengar på banken. Barnen är smarta och helt underbara. Vi har ett bra sexliv och älskar och respekterar varandra. Så lyckligt lottade.
Så det är inte mer än rätt att ta vara på det och göra det bästa av det.  Utmanas och utvecklas. Njuta och uppleva. 

Japp. Jag har gått igenom en 40-årskris. De två viktigaste händelserna var att jag hittade en dagbok från mina gymnasieår. Katastrof. Den störtflod av känslor och ångest som sköljde över mig och som jag sen inte blev av med var bedövande. Det påverkade inte mitt samliv med familjen (hoppas jag...) men jag var inte helt närvarande i mitt eget liv. En energidränerande tid. Både tid och energi gick åt helt andra saker än tidigare. Jag googlade upp gamla klasskamrater och pojkvänner. Jag skulle tatuera  mig så jag började göra en lista över viktiga händelser och personer i lite liv. För att se vem jag varit och vem jag är. Och vem jag ville bli i framtiden. 
Och sen fick jag ett par diamantörhängen i födelsedagspresent... 

Jag var vilsen. 

Thank God it’s over. 

Och livet går vidare.

Publicerad 2019-10-23 06:30:08 i Allmänt,

6 år senare aktiverar jag bloggen igen. 
Livet har gått vidare och vi har för något år eller två sedan börjat titta på något nytt projekt. En tomt eller ett annat hus. Så mycket som vi lärt oss the hard way, så mycket vi vill göra om eller göra rätt. Behov som uppstått och ändrats vartefter familjen växt upp och utvecklat. Prioriteringar som lagts om. 
Vi älskar vårt hus och det här har varit ett av livets höjdpunkter, att tillsammans få bygga det. Men vad var för en vis man som en gång sa: "Livet går vidare" ? Utveckling och utmaning är två ord vi har som motto vad gäller barnen, så varför inte oss själva? 

Så. 
Nytt kapitel. 
Awsome.

Slutet närmar sig.

Publicerad 2013-07-19 17:35:32 i Allmänt,

Nu har påsen snart knutits ihop. Ovanvåningen har byggts på och entréplanet har renoverats. Sju månader av konstant byggande. Konstant uppgång innan sju för att släppa in hantverkare, måndag till fredag. Konstant ilska över misstag, missförstånd, slarv och ren inkompetens. Konstant nedsmutsning och sågspån/slipdamm på allt, strumpor som fönsterbrädor. Konstant letande i kartonger och påsar efter nedpackade saker. Konstant känsla av att vara gäst i sitt eget hus.

Jag har aldrig haft ett måndag-fredag jobb men nu under bygget har jag fått full förståelse för helghysterin. Aldrig har jag längtat så mycket efter fredagskvällar som nu! En andningspaus. Ett öga i cyklonen. En viloperiod att samla krafter i. Städa, sopa, dammsuga fram en liten yta att leva på.

Min tappra, starka lilla familj. Mina underbara barn som stått ut med så mycket! Att sitta inne väldigt mycket, fast inomhus, senare på ovanvåningen, för att mamma eller pappa måste vara på plats för att hålla koll på hantverkarna. Fast på ovanvåningen för att mamma och pappa inte kan släppa ner dem på golvet på entreplanet pga smuts eller farliga verktyg. Sitta och äta måltiderna på ovanvåningen vid ett skrivbord. Take away i två veckors tid när köket renoverades. Slarv med mat överhuvud taget eftersom vi inte hade något kök. Inte hört ljudet från tvn eller inte kunnat sova pga allt oljud från ovanvåningen respektive entréplanet. Tvingas ha främmande människor springandes i huset hela dagarna. Släpats med på byggvaruhus, färghandlare och kakelspecialister. In, ut, in, ut ur bilen. Protester kvästes med mat eller mobil.

Och min älskade T. Mannen som förtjänar all min beundran och respekt. Under de här månaderna har min respekt och tacksamhet för honom ökat tusenfallt. Engagemanget, intresset, tiden och energin han har lagt ner i detta projekt har varit outsinligt. I stort sett på egen hand har han rott allt detta i land. Han har ritat, ringt, förhandlat, skickat papper, begärt in papper, kollat, dubbelkollat, trippelkollat, googlat, ifrågasatt, köpt, hamrat och sågat, betalat,

Allt detta samtidigt som han jobbat och hunnit med lite familjeliv som far och man. Visst är det just familjelivet som fått lida lite men allt har varit till fördel för bygget och indirekt oss. Umgänge och privata intressen har strukit på foten. Jag har ofta klagat och känt mig ensam hemma och med ansvaret för barnen men han har alltid haft rätt. Allt han gjort har varit till familjens fördel i framtiden, såväl tidsmässigt som ekonomiskt.

Så nu lägger jag mig platt av beundran. Utan T inget hus. Han förtjänar nu allt. Allt han ber om ska han få. Allt han vill ska bli av. Allt han säger ska jag lyssna på.

Ett litet tag iaf ;-)

Älskade familj. Ni är mitt allt. Och nu har vi ett fantastiskt hus att bo i och njuta av tillsammans. Ren Lycka.

Reclame the vardagsrum!

Publicerad 2013-03-22 13:17:07 i

Efter flera veckor av sorglig syn var det igår äntligen dags. Bort med golvpapp, dammsuga och tillbaka med möblemang. Lyckan var påtaglig!

Visserligen ska både soffa och bord bytas ut, men att få se sina egna saker i sitt eget rum och få återta sitt livsutrymme var SÅ befriande! Och att få slippa all byggskit och damm. Bliss.

Att älska ett golv...

Publicerad 2013-03-19 22:30:59 i

Idag togs det hittills största framsteget på hela denna renovering av undervåningen. Golvpappen togs bort. Och aldrig har jag varit så lycklig över att se ett golv..!

Håll tummarna!

Publicerad 2013-03-16 07:24:00 i

... jag deltar nämligen i en tävling!

Efter gårdagens inlägg om hur allt bara är vitt, vitt, vitt hos oss, blev jag lite deprimerad. Så jag slösurfade runt lite för inspiration. Och hittade den här tävlingen.

Killing Your Darlings lottar ut 2 st av Elce Stockholms fantastiska, eleganta kuddar. Åh, jag som suktat så länge efter dem! De är så snygga. Man skulle berätta hur och var man skulle inreda med kuddarna, men de skulle ju vara underbara överallt hos oss! Och jag skrev det att de skulle vara en perfekt inspirationskälla för oss som inte riktigt enats om hur vi ska ha det...

Så håll tummarna nu till på måndag! Fasen, jag som aldrig deltar i tävlingar..

Sneakpeak

Publicerad 2013-03-14 16:34:44 i

Ett litet smakprov på hur det kommer se ut om bara två veckor... Kam knappt tro att det är sant!

Ljuset i tunneln!

Publicerad 2013-03-02 00:08:53 i

Ojojoj. Nu börjar det verkligen kännas som om slutet är nära. Snickaren gjorde det sista stora byggnadsingreppet idag, byggde skarvväggen mellan kök och vardagsrum färdigt. Om ca 2 veckor kanske vi kan ha inflyttningsstädning?

Stiltje

Publicerad 2013-01-03 07:15:57 i

Inget nytt på byggfronten. Vi har bestämt att inte göra mer förrän köket är beställt och på plats. Det finns helt enkelt inte mycket mer än småpill för snickarna att göra. Så ingen idé att målare eller elektriker heller kommer. Hör av mig igen när något nytt händer. Så tills dess; God fortsättning!!

Ett mycket bra val.

Publicerad 2012-11-23 14:26:03 i

Jag är jättenöjd med dörrar och handtag, eller TRYCKEN som det heter. De passar in i både vår egen stil och i husets. Båda är faktiskt från Bauhaus men ingendera känns epigt, som man annars kan tro att Bauhaussaker ska göra. Dörrarna är massiva och tryckena känns absolut inte plastiga, som jag var lite rädd för. Det enda är att dörrarna är i den gulare nyansen. Och vi har vita väggar så det syns om man tittar efter, vilket jag ju gör.. :( Men vi får se. Antingen lever vi med det eller så målar vi om dem.

Gamla vanor dör långsamt...

Publicerad 2012-11-23 14:19:04 i

Vad kan det vara nu, en månad sedan vi öppnade upp mellan kök och vardagsrum? Och inte förrän NU senaste dagarna har jag insett att jag har slutat gå till murstocken där kylskåpet stod innan...

Nära nu...

Publicerad 2012-11-20 12:27:45 i

Målaren sjunger på sista versen, elektrikern är där just nu, plattis har tackat för sig och trappräcket är uppe. När sedan röris gjort sin grej på fredag så har vi toa och dusch färdiga att använda. Och sen:

UPPFLYTT!!!

En liten damage control är nog dessvärre på sin plats tror jag dock. Elfan ska upp i garderoben också men det går ju i ett huj, tror det är max 20 skruvar dom ska skruvas i. Är det verkligen så nära nu?!

Ibland är livet lite orättvist...

Publicerad 2012-11-17 20:24:44 i

En del får göra roliga saker, som att skruva badrumskommod, medan andra får göra mindre roliga saker. (Ok, gaaanska roligt är det ifs men inget är roligt under press... Bara tre dagar kvar...)

Om

Min profilbild

PK

Mamman i en familj om fyra som helt enkelt behövde mer yta att härja på och satte igång sitt livs projekt med att bygga en övervåning på sitt hus. Här kommer ni kunna läsa om hur vi våndas, svettas, tvivlar, förbannar... men också om hur vi gör high-fives, myser, längtar och svetsas samman, allt medan konturerna av ett framtida liv sakta växer fram. Så här kan det gå om man inte riktigt vet vad man ger sig in i... Enjoy!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela